Direktlänk till inlägg 18 februari 2009
En tur i längdspåret!
Som sagt var kunde vi ju se lilla Tännes egen slalombacke ”Kröken” från stugan. Körde de två km dit och tittade på den. En sida vätte mot nord med sittlift och en mot söder där solen sken med släplift. Man kunde ta sig till bägge sidor i olika riktningar. Barnen var imponerade och ville ha slalomskidor och få åka. Men det var inget för mig, jag ville prova på att åka på slät mark. Så fick det bli!
Men Runt Tännes fanns så många andra slalombackar som ungarna tjatade om . Efter Funesdalen mot norska Röros som jag också gjort besök i. En liten underbar vacker pittoresk stad med branta smala gator och gamla hus.
Där efter vägen låg många Slalomanläggningar bland annat Vemdalen som man har kunnat se tävlingar ifrån på TV. Alla Slamanläggningar har också längdåkningsspår.
Två mil öster ut från Funesdalen ligger Ramundberget, vilken jag senare funnit vara den bästa skidanläggning.( Se bild!) Om man ska till fjälls inom något så rimligt avstånd.
Men så tillbaka till Tännes stugby. Där finns en egen liten slalombacke intill stugorna med släplift som man gratis får använda. Den var rolig att åka pulka i. Men därifrån utgår också ett flertal längdspår vilket var det som nu gällde för mig med familj.
Tidigt på morgonen spände vi så på våra längdskidor. Spåren började på ett litet sluttande öppet fällt. Det gick rakt fram och utan problem gled jag fram utan att ramla. Så kom vi in i en skog varefter det inte var så slät mark mer. Det gick uppför och där fastnade jag som hade kommit en bra bit efter de andra. De stod där upp och säkert bakom ryggen skrattade åt mig när de såg mig mödosamt klättra upp för backen med långa fotdon. Det såg säkert allt för bedrövligt ut.
Upp kom jag till sist och så gled vi alla iväg igen, Jag allt längre bak än de andra. Det hade ju varit en backe uppför så givetvis måste det ju komma en backe nerför som då förvånande plötsligt överraskade mig. Där stod jag och såg hur de tre i en rad åkte nerför och försvann bakom några buskar. Det såg rent förskräckligt ut men inte kunde jag stå kvar där jag måste ju ändå. följa med. Tog mod till mig och gled iväg. Ooooh vilken fart det blev, det var minst hundra km/t tyckte jag.
Vad nu då? Herre du milde, en sväng? Fanns det sådana också? Tjosan! Där låg jag i drivan som jag måste få hjälp att komma upp ur. Ja så var det hela rundan. Inte var det någon slät fast mark inte att åka i längdspår. Det var många backar med skarpa svängar! Hade då aldrig sett på maken och att det var så att åka i längdspår hade jag ju inte kunnat tänka mig. Vi hade valt den kortaste rundan som för oss med mig i släptåg tagit nästan en hel dag vilket utan mig skulle väl ha tagit två till tre timmar .
Vad jag var trött efter den turen. Underbart att därefter få gå till bastun!
Forts.följer med en riktig drullighet ! Klicka här!
Så var det dags för dagens önskan som, som vanligt är att ni är lyckliga och mår bra. Kram!
Så kom vi till slutet av denna levnadshistoria... Natten till den 24 maj lämnade min far Bengt Andersson oss efter 3 veckors intensiv-vård. Stilla och lugnt utan ångest eller smärtor i sömnen precis som han önskade. Det är med stor so...