Direktlänk till inlägg 23 april 2008
Bild från Jugoslavien
Mina besök i Jugoslavien.
Jugoslavien har varit det vackraste land jag varit i söder om Sverige.
Första gången kom jag med min dåvarande sambo och hennes två barn. En pojke och en flicka, via Wien genom en tunnel varefter första stad vi kom till var Mariebor.
Sa att det var ett vackert land men då med undantag
att jag fann denna stad mycket smutsig samt att ut efter vägarna fans det rostiga bensinfat (tunnor) för att slänga skräp i men skräpet var slängt runt om i stället.
Tyskarna var tydlig inte välkomna. I alla fall inte i Slovenien. På väg till Sagreb stannade vi vid en stor gräsmatta intill en bensinstation. Där satt fullt av folk och intog sina medhavda matpaket.
Vi kokte kaffe och gjorde smörgåsar och slog oss också ner på gräsmattan.
När vi satt där kom innehavaren från bensinstationen och körde bort folk som satt där.
Han kom även till oss. När han hörde vi var från Sverige och fick se S-skylten så sa han att vi kunde stanna kvar. Men de där tyskarna uppför sig som svin och herrefolk här.
Det var de som kastade skräp överallt i stället för soptunnorna.
Så efter att ha ätit så körde vi vidare och kom till Bosnien. Där fann vi en underbar nationalpark. Man gick ner för trappor varmed man var omgiven av berg som på andra sidan var höga. Man vandrade på stigar och ibland trägångar och broar över vatten. Runt om från
bergen forsade stora och kraftiga vattenfall ner. Det var sagolikt och vackert.
(Synd jag inte kan visa film jag filmat där!)
Efter att kört en bit till kom vi till en sjö med stenklippor som stack upp över vattnet.
När man så simmade ner under vattnet så var det gångar i dessa stenar som man då kunde simma genom och få se massvis med fiskar där.
Sen vände vi väster ut för att komma till Adriatiska havet. Vi körde över en stor bro strax innan vi kom till staden Zadar. (En bro som figurerar nästa gång jag kommer till Jugoslavien.)
Vi stannar inte i Zadar utan fortsätter en fyra mil till söderut. Där kom vi till en mycken liten pittoresk stad som heter Vodice. Då är vi i Kroatien. Där stannar vi en hel vecka. Där var dåligt med affärer så vi åkte till en lite större stad någon mil bort och handlade. Staden hette Sibinic .
Få tänka på Jugoslavien nu när jag i dag är och simmar. Tänka på Adriatiska havet.
När jag tänker på hur underbart jag hade det på den resan tänker jag att ni just nu har det lika underbart där ni nu befinner er -KRAMSå kom vi till slutet av denna levnadshistoria... Natten till den 24 maj lämnade min far Bengt Andersson oss efter 3 veckors intensiv-vård. Stilla och lugnt utan ångest eller smärtor i sömnen precis som han önskade. Det är med stor so...