Direktlänk till inlägg 27 februari 2008
Biden från Postdam
Körde vilse!
I närtheten a Rostock är en grön tankställe där vi fyller våra tankar och dunkar. Sen är det till att ge sig iväg!
Men i stället för att ta vägen västerut tar två killar i var sin bil, jag i min röda Volvo combi han i sin skalbagge alltså Wolkswagen. Tar de en väg som går sydost ut. När vi har kommit flera mil står det en polisbil och stoppar oss.
Oj, oj hur ska vi förklara vart vi var på väg och inte till Västtysklan?
Poliserna undrade var vi var på väg och hur vi kommit dit där vi var. Jag väldigt nervös: ” Nein spreitsen dautsis jag from Sveden”! Men min kamrat kan ju inte låtsas inte förstå något då han hade en D- skylt och tyskt pass. Han förklarade att inte viste var vi var utan trodde vi var på väg rakt västerut. Det togs fram en karta och vi blev förklarade hur vi skulle köra. Så fick vi vända västerut igen ändå.
Men när vi kört någon mil stannade vi och tittade på kartan och fann en annan väg som gick mot sydost. Den tog vi då och var på väg mot Praag igen.
Bara det att färdas på de östtyska vägarna var ett vådligt äventyr. Smala, ja på vissa ställen så smala att två bilar inte kunde mötas. Krokiga, visserligen asfalterade men en ojämnhet, spickor och hålor. Vägar med mycket alle´er.
Nu var det full dager med härligt solsken. Man körde igenom många småstäder eller byar med gråa nerslitna hus där gatorna bestod av kullrig gatsten. Ganska spökligt. Häst och vagn mötte eller passerade vi ofta och en och annan Drabant.
Färden gick även genom små skogspatier tills vi åter blev stoppade av två polisbilar.Ja nu var det säkert klippt för oss. Nu var vi ju långt från västgränsen och där skulle vi ju absolut inte vara.
Inte var jag precis modig vid det tillfället. Skulle jag försöka förklara att jag inte hade hört något om att vi inte hade något gällande visum längre utan bara råkat köra vilse. Vilka djävla ideer vi fått för oss, hur ska detta nu sluta, ska det bli fängelse etc. Det var många tankar som for runt i huvudet!
Där stod fyra poliser barska som synden vilket gjorde att det var bäst att inteförsöka förklara något alls.
I stället för att försöka krångla in mig i några försök att med lögner försöka förklara hur vi hamnat här så spelade jag en lika dum och korkad svensk igen som inte begrep ett dugg.
Kompissen fick ju föra talan och förklara.
Hur det går tar vi i morgon! Forts. Klicka här!
Så onsdag- simning! Tänker mycket på er vänner som inte har det i dag som jag önskar men hoppas på snar bättring. För övrigt är ju min önskan för er alla att det blir en strålande dag och kväll!
Så kom vi till slutet av denna levnadshistoria... Natten till den 24 maj lämnade min far Bengt Andersson oss efter 3 veckors intensiv-vård. Stilla och lugnt utan ångest eller smärtor i sömnen precis som han önskade. Det är med stor so...