Direktlänk till inlägg 29 november 2007
Gränd i gamla stan.
Gröna lund och Skansen.
På morgonen Väcktes jag av radiohandlaren som redan hade dukat till frukost. Jag mådde som en prins vid frukostbordet väl uppdukat med kokta ägg, kaffe, ost skinka, marmelad bröd och smör och en kanna mjölk.
Pratade om vad jag skulle företa mig denna nya dag innan han måste öppna sin butik.
Mätt och belåten beger jag mig åter in till centrala Stockholm. På en tvärgata till Hornsgatan, vid Zinkensdamm var där ett litet berg men kunde klättra upp för. Där såg man ner på fartyg förtöjda längs Mälaren bortåt slussen. Man såg utöver mot gamla stan och bort mot stadshuset. Så vandrade jag vidare till slussen. Besökte stadshuset. Och var uppe i toppen 80 meter upp där jag kunde se hela Stockholm så långt ögat kunde nå. Så därefter till Järnvägsstationen, vilken jättestor station. Därifrån bort till Hötorget. Varefter jag vandrade på Drottninggatan fram och tittade på riksdagshuset. Nu gick jag så genom gamla stan en gång till mot färjan som tog mig över till Gröna lund.
Det var många attraktioner på Grönan och det tog inte lång tid förrän jag hade fått en kompis att vara tillsammans med. Det var en småväxt flicka på 15 -16 år. Då jag efter att ha roat oss på ett flertal ställen som spöktåget, berg och dalbana med mycket mera frågade jag henne om hon kunde dansa. Jo det kunde hon fick jag till svar. Men var skulle vi gå någonstans.
Hon föreslog Skansen vilken låg bara en kort bit bort från Gröna Lund.
För sin ålder dansade hon bra. Där var många andra väldigt unga flickor som kunde och dansade där. Det var en gammeldansbana vi var vid denna kväll.
Vi stannade ända tills sista dansen innan vi lämnade Skansen. Hon undrade först då var jag bodde och jag berättade om radiohandlaren. Men hon tyckte det var bättre jag följde med henne hem då hon hade ett rum med egen ingång. Ett förslag jag tyckte var mycket bra och så blev det.
Det blev natt. En natt jag oförskämt nog inte ägnade radiohandlaren en endaste liten tanke förrän på morgonkvisten!
Så kom vi till slutet av denna levnadshistoria... Natten till den 24 maj lämnade min far Bengt Andersson oss efter 3 veckors intensiv-vård. Stilla och lugnt utan ångest eller smärtor i sömnen precis som han önskade. Det är med stor so...