Direktlänk till inlägg 22 november 2007
Ruinen jag besöker ”i morgon”. Alltså nästa avsnitt på måndag!
Det blev både natt och morgon!
Det var många gånger tältet rivits och satts upp igen och rätt som det var stod hon där och log med en stor korg och en filt under armen.
Hon hade med sig varm köttsoppa och smörgåsar med ost. Även en flaska mjölk. Tallrikar och bestick
Det hade lönat sig att vänta på henne och nu var jag ju också mycket hungrig.
Så bredde hon ut Filten på gräset. Hon packade upp maten från korgen och dukade. Hon dukade också till sig själv då hon även tagit med mat till sig själv.
Så slog vi oss ner på filten och så åt tillsammans där på filten. Det blev en god och trevlig måltid. Hon hade tagit med sig så många smörgåsar att där var ett stort paket över av sådana för både kväll och morgon.
När vi hade ätit färdigt tog vi en promenad ner förbi värdshuset Gyllene Uttern där vi kunde se ut över Vättern. Tiden gick fort så nu hade det redan blivit kväll och mörknat. Vi gick tillbaka till tältet och kröp in i det.
Hon la sig på sin filt som hon hade brett ut och jag på min sovsäck. Där låg vi med kläderna på. Allt var tyst. Det var bara våra andetag som nu hördes. Vi låg och såg på varandra i det halvskumma mörkret. Ingen sa något. Så började hon nynna på en sång. Vet inte vad den hette men vackert lät det. Det enda jag fick för mig att göra var att lyssna på henne och jag trivdes mycket med det. Jag ville tända ficklampan, men det fick jag inte.
Nu hade det blivet helt mörkt. Hennes hand strök mig över håret ner över kinden. Jag strök hennes kind som svar. Så tog hon av mig min skjorta. Och smekte mitt bröst. Jag svarade med att krama om henne. Hon förde bort mig och klädde av sig sina kläder snabbt. Så började hon ta på mig igen och lyckade enkelt på något vis få av mig mina byxor. När det var gjort sa hon till mig att jag skulle komma! Vadå komma? Jag viste ju inte hur jag skulle göra. Nu ångrade jag mitt skryt om Kirsten och min erfarenhet som jag inte hade. Det hade ju bara vart ljug.
Jag måste gå och kissa sa jag och kröp ut vilket jag gjorde mycket länge.
Kröp in igen och la mig. Så började hon smeka mig igen och tog på den så den blev styv.
Jag tyckte det var skönt men var på något vis rädd samtidigt. Så sa hon igen att jag skulle komma! Mitt svar blev att jag måste kissa igen. Så kröp jag ut igen och stannade en stund ute.
Vad skulle jag ta mig till? Kröp in igen och hon sa: ”Kom nu nån gång!” Men jag bara satt där som förlamad.
Så smekte hon mig på huvudet och sa: ”Men min vän, du har ju aldrig gjort det, eller hur?”
Vad jag skämdes, la mig på magen och borrade ner ansiktet i den lilla sovsäckskudden.
Hon fortsatte att smeka mig och sa: ”Det gör inget, det ska gå bra, jag ska lära dig!”
Vilket hon verkligen gjorde! Jag fick min livs lärdom, nu kunde jag både det ena och det andra!
Det blev morgon och hon försvann och jag var ensam igen! Så det var väl bara att cykla vidare nu mot den stora staden som jag förutsatt mig!
Fortsättning följer . Klicka här!
I morgon lite Ebbe bilder igen!
Kram på er alla och ha det jättebra!
Så kom vi till slutet av denna levnadshistoria... Natten till den 24 maj lämnade min far Bengt Andersson oss efter 3 veckors intensiv-vård. Stilla och lugnt utan ångest eller smärtor i sömnen precis som han önskade. Det är med stor so...