Direktlänk till inlägg 13 november 2007
Bild: Genom Jönköping.
Plötsligt var sällskapet försvunnet!
Jag väcktes av killarna som redan håller på att klä på sig. Det hade varit en god sömn den natten.
Nu sken solen för fullt. Jaha då var det dags att laga frukost. Men det tyckte inte killarna! De sa att det var bättre att äta frukost inne i Värnamo. Det fick jag gå med på.
Tältet revs och packades ihop så bar det i väg igen. Inne i Värnamo helt intill vägen var så ett ställe där vi åt frukost. Vi hade heller inte brytt oss om att göra morgontoalett utan det gjorde vi här. När jag skulle betala så slapp jag det. De bjöd mig på frukosten.
På cyklarna igen. Två långa, för de var långa, stora killar utan någon större packning och en mycket liten, jag var liten till växten, kille med en jättestor packning kommande cyklande utmed gator och vägar. Nog såg det dråpligt ut, så folk tittade säkert storögt på oss.
Tramp, tramp, tramp. Middag i Vaggeryd.
Killarna hade ökat farten som jag tyckte var lite för fort, men jag hängde med ändå. Jag var lite efter och trött och törstig, så jag stanna vid en lantaffär och köpte mig en
läsk, vilade medan jag drack den. Hade tankar på att nu när jag vilat skulle jag väl kunna cykla fatt dem.
Jag trampade på så mycket jag orkade men de var försvunna vist för gott. Jag hade nog blivit ett påhäng för dem och de ville nog cykla för sig själv. Kanske de kände sig tvungna att bjuda jämt och ständigt på mig vilket de kanske inte hade råd eller vilja till.
Med den farten jag hade satt blev jag väldigt trött så jag var tvungen att stanna och lägga mig i vägdiket och vila en bra stund. Således var allt hopp ute att jag skulle komma i fatt dem.
Vi sågs aldrig mer vilket var synd. Hade inte ens tagit reda på vad de hette.
Upp på cykeln igen och så satte jag bra fart igen. Men jag hade nog ände cyklat för fort för det började göra ont i mitt vänstra knä. Saktade när farten men det gjorde ändå mer och mer ont i knäet. Sådär knappt en mil före Jönköping kunde jag inte böja knäet för än det gjorde fruktansvärt ont. Försökte liksom bar trampa bara med vänster så trampan kom upp på höger och med höger ben trampa ordentligt. Så höll jag på att cykla med ett ben ända till Jönköping.
Sedan ledde jag cykeln genom hela Jönköping. Jönköping, tändsticksstaden vid Vätterns sydspets. Fabriken som Krüger skapade med den svenska uppfinningen av säkerhets tändstickan. Men han tog livet av sig vid den stora aktiekraschen.
Kom fram till norra ändhållplatsen för spårvagnen. Vilade där en stund vid korvkiosk och åt en korv med mos.
Nu var det kväll, jag trött, ont i knäet så nu ville jag bara få lägga mig och sova.
Traskade vidare för att finna en bra plats att slå upp tältet på.
Rätt som det var hade jag gått ända till Huskvarna!
Ha det jättebra tills nästa gång---Kram!
Så kom vi till slutet av denna levnadshistoria... Natten till den 24 maj lämnade min far Bengt Andersson oss efter 3 veckors intensiv-vård. Stilla och lugnt utan ångest eller smärtor i sömnen precis som han önskade. Det är med stor so...