Direktlänk till inlägg 5 september 2007
Jag vill här smida ett tack och säga lite till kommentarerna
Jag är dels mäktad förvånad, dels mycket glad för alla kommentarerna.
De flesta var väldigt uttömmande.
Min förvåning och glädje kommer sig därav.
Att när jag fört in mina tankar i smedjan så tänkte jag. Nu har jag gjort bort mig i bloggvärlden totalt. Varför ska jag alltid säga vad jag tänker och inte hålla truten!
Nu kommer kommentarerna hagla över mig vad jag är för en klantskalle som borde lägga ner min smedja. Nu var det slut med mina bloggvänner!
Men istället fick jag dessa underbara uppriktiga till största del medhållande kommentarer.
När man tror man klantat sig så, så förstår ni nog vad det innebär att det blev motsatsen.
Tack alla bloggvänner för era kommentarer!
Så kom vi till slutet av denna levnadshistoria... Natten till den 24 maj lämnade min far Bengt Andersson oss efter 3 veckors intensiv-vård. Stilla och lugnt utan ångest eller smärtor i sömnen precis som han önskade. Det är med stor so...