Slut med arbete innom mentalvården, jag fick sparken!

Det Började en gång på S:ta Maria! Klicka här!

Förra gången slutade jag med den elaka överskötaren. Nu kommer det att handla om biträdande överskötaren.Nu var översköterskan på semester.

En dag vid middagen satt en patient och hängde vid maten. En av skötarna försökte mata honom, men han ville inte alls äta. Då sa jag till henne att hoppa över en måltid gör inte ett dugg  utan låt honom vara om han inte kan äta!  Föreståndar expeditionen låg bara några meter därifrån och således hade bitr. föreståndaren hört vad jag sa, för han kom rusande och sa: ”Patienten ska äta så ge honom mat!” Skötaren vägrade med orden att Bengt sagt att vi skulle låta bli!  Bitr. förest. tog skeden själv och försökte tvinga i patienten maten.
Något han helt misslyckades med! Då sa jag: ”Gå och ring läkaren för du ser väl att patienten är sjuk!”  Jag fick inget svar och bitr. förest. Försvann in på expeditionen igen.
Just som jag tänkte lägga patienten kom läkaren och jag sa att jag hade en sjuk patient! Han svarade inte utan svängde in på expeditionen. Jag väntade vid patienten att läkaren skulle komma. Så efter en bra stund kom han. Men kom inte till mig! Utan var på väg att lämna avdelningen. Jag kallade på läkaren och sa att han måste komma!  Han kom med orden: ”Överskötaren sa att det var ingen fara utan det var bara en patient som gjorde sig till!”  ”Nej!” Sa jag,” han är sjuk!”  Så fick jag läkaren att lyssna med stetoskop på patientens lungor varmed läkaren sa: ”Jo, han är sjuk och behöver komma  till sin säng.”.  Jag sa till en annan skötare att hämta båren, medan läkaren gick sin väg.
Då kom den där överskötaren rusande och halvskrek att patienten kan gå själv! Varmed jag protesterade mot det och sa att det kan han inte! Då tog han tag om patienten under armarna och lyfte upp patienten. ( Vilket är förbjudet enl. den diagnosen som jag uppfattade det var!) Men patienten bara säckade ihop! Som tur var stod där en rullstol till en annan patient.
I den slängde han handlöst patienten!  Men då kokade det i mig av allt stegrande ilska!
Jag tog den här överskötaren i nacken och slängde bort honom. Kallade på de andra skötarna och bad dem följa med och lägga patienten. Vi lade  patienten och så gick den dagen också mot sitt slut. ( Vad jag önskar den där biträdande  överskötaren råkar titta in i min smedja och läsa detta!)
Nästa dag var det något som bitr. översköt. Bråkade med personalen om vid matvagnen. Mins inte vad. Men i alla fall hade jag fått reda på att gårdagens patient hade avlidit under natten. Således var jag på stridshumör. Jag röt åt överskötaren att ge sig väg  från vagnen. Ordväxling följde och jag vräkte ur mig: ”Om du inte gjort som du gjorde i går så hade väl patienten levt i dag!”
Då rusar han in på expeditionen och ringer överläkaren och talar om att jag har anklagat honom för att tagit livet av en patient. Jag blir uppkallad till överläkaren, jag berättade vad jag sagt och vad som hänt. Men det togs ingen notis om min berättelse utan jag fick byta avdelning.

Nu hade jag fått nog! Jag skrev till dåvarande disciplinnämnd numera ansvarsnämnd om vad som hänt med patienten. Skrev inte att patienten hade bragts om livet, men skrev att om patienten inte fått sådan behandling utan en riktig skulle patienten kanske överlevt detta tillfälle av sjukdom.
Det hände inget mer än att jag blev kallad till Göteborgs sjukhusdirektör. Under vårt samtal sa jag till honom följande: ”Jag har inte tagit sjukvårdsarbete för att jamsa med elaka vårdare eller dansa efter hemska överskötares pipa utan vara patienter till hjälp så gott jag kan. Inom vården finns det allt för många som är elaka mot patienterna!”
Det hade han ju aldrig sett fast han själv arbetat på sjukavdelningar. Varmed jag replikerar med att han under den tiden måste ha gått med skygglappar som hästar har.
Jag fick sparken helt resolut!  Han skulle även se till att jag aldrig någonsin skulle få arbete på något sjukhus!
Jag förstod att det skulle bli så när omöjligt att få arbete mer som mentalskötare.
Som vanlig liten vårdare hade man inte mycket att säga till om. Jag ville förhindra alla sådana som arbetade inom vården gjorde det utan känsla för patienterna utan för  sin maktkänsla skull.

Som sjuksköterska skulle jag kunna göra det! Så nu var det viktigt för mig att den drömmen blev uppfylld!

Min tvååriga ungdomsledare utbildning: Klicka här!
Fortsättningen när jag började på folkhögskola.

Tillägg å mentalsjukvård: Klicka här!

 

stina

11 juni 2007 13:31

Ha...Det var bra att du tog tag i nacken. Vad sjutton...Jag blir vansinnig!
Hade jag varit där så hade vi varit två om att få sparken, tror jag.
Fattar inte att det ska hamna såna där typer på såna där ställen där det verkligen krävs känsla och tålamod.
Men det är väl så att det är lättare arr bli översittare där kanske.
Pang i bygget!!...säger jag bara.
Bura in dem!
"För tid och evighet du"...som Emils pappa sa.
Kram Stina

http://hemmapalandet.blogspot.com

 

Erika

11 juni 2007 14:27

Här är en till som hade fått sparken, så då hade vi varit tre stycken.

Frustrerad är bara första bokstaven i det ordet över vad jag blir,i det du berättar. Men vi vet att det alltid har funnits elaka människor. Förmodligen har dom haft/har ett liv som endast innehåller tristess utan dess like. Någontstans måste dom tar ut sitt eget trista liv-leverne på någon annan. Den som då finns närmast, blir slagpåse. Men sedan finns det människor som njuter av att förnedra dom som inte kan försvara sig, på grund av sjukdom eller annat som kan drabba vem som helst.

Min pappa har jobbat som snickare, bla. på ett ålderdomshem som fanns förr (som det benämdes då) det han berättade om den Föreståndarinnan var nog det hemskaste jag hört. T.o.f jobbade han där när något skulle bytas ut osv. Otaliga var dom gånger han hörde-såg saker som hon inte trodde någon fick vetskap om. Skulle jag berätta om den föreståndarinnan, skulle min blogg rasa ihop. Så fruktansvärd hemsk var hon. Alla dom äldre som bodde där var vettskrämda för henne.

För att göra en lång story kort. Hon slutade sitt liv med cancer. Ingen kom på hennes begravning! Dom som jobbat före-efter henne har det stått mycket gott om. Däremot om henne, fanns det inte en halv bokstav av godhet att skriva om.

Kram och tack för att Du delar med dig av dina upplevelse.
Erika

http://ericha.bloggagratis.se

 

skogsfrun

11 juni 2007 16:20

Heder åt din handlingskraft! Numera är väl institutioner mer öppna, med besökare som kommer och går när som helst vilket till en del borgar för bättre förhållanden. Men helt okey är det inte alltid.

http://barasaras

 

heidi

11 juni 2007 18:30

Uff så hemskt och tenk at du fikk sparken, for en reaksjon, man blir ju arg : (

http://julie-k.blogspot.com

 

Trolltygsängeln

11 juni 2007 20:51

Håren reser sej i nacken... Jag är en som inte skulle fått sparken; jag hade inte ens börjat. Men jag förstår att känslan av att vilja hjälpa de svaga, men tyvärr får man nog göra det på andra vägar. Så som du till slut gjorde FAur, genom att bli sjuksköterska.

"Graden av teknisk kompetens är proportionellt motsatsen till nivån på styrandet"

http://mrlns.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom vi till slutet av denna levnadshistoria...   Natten till den 24 maj lämnade min far Bengt Andersson oss efter 3 veckors intensiv-vård. Stilla och lugnt utan ångest eller smärtor i sömnen precis som han önskade.     Det är med stor so...

    Är det dags igen med en invasion av Ryssland inom de närmaste seklerna?  Alltså ett tredje världskrig! Ja, jag bara undrar lite när man ser på historien och vad som händer i dag. Historiskt sätt för att då bara nämna Carl den tolfte, N...

    Nu först när jag börjar inlägget får jag tala om att den där gasoldammsugaren givetvis bara går att dammsuga med DEN FÖRSTE APRIL!       Det är så svårt att börja blogga. Vet inte hur jag ska skriva, flödet har liksom försvunnit och ...

  Hej på er alla bloggvänner  som kan finnas kvar. Mitt bloggande tog plötsligt slut. Ja det gick faktiskt inte att blogga utan datorn som pajade. Sen har det varit det än det ena och än det andra som hindrat att vara inne på bloggen. Nu ...

    Önskar er ett gott slut på detta förflutna år!   Så Välkommen till år 2016 med hopp att det blir ett riktigt härligt år!   Vi hörs och ses igen sen på det nya år med nya upplevelser!    Stor nyårskram till er mina vänner! ...