Så var jag färdig med kockskolan och gick ut som andre kock på en tankbåt. Då var jag 16 och ett halvt  år. Det var ett fartyg som det bara var fyra svenskar på och resten en massa olika nationaliteter, som kineser , afrikaner m.fl

Men det blev bara en resa. På den tiden var man ung och dum! Då skulle man vara en riktig karl och hänga med de riktiga sjömännen som hade en flicka i varje hamn och kunde ta sina krogrunder.
Det uppstod motorfel på skeppet så den fick läggas i docka nere i Bremen. Besättningen blev utplacerade i väntan på olika hotell. Jag hamnade ensam på ett hotell som hette Block.
Nere i baren på hotellet var två vackra flickor som jag flörtade med hej vilt. Klart jag skulle vara en riktig sjöman som  också kunde ta sig några supar. Det bar sig inte bättre än att de blev intresserade av mig. Jag var en del yngre än dem. Jag kunde varken tyska eller engelska, men vi förstod varandra väldigt bra ändå, som det lilla jag ändå lärt mig så har sjömän en sorts engelska som man klarar sig bra med. Jag hade mitt rum på fjärde våningen och flickorna bodde på  ett vindsrum ovanför mig som det var en lång brant trätrappa upp till. Vi kom överens om att vi skulle festa tillsammans och lite mer på deras rum när de slutat sitt arbete.
De snapsar jag redan tagit hade gjort mig ganska yr. Flickorna hade sprit med sig upp på rummet och vi drack där och så sen skulle vi ha det lite älskog. Men den sturske charmören hade blivit riktigt full och oregerlig varför flickorna inte hade "någon nytta" av mig utan jag var bara till besvär. Dom kastade helt enkelt ut mig och jag rullade ner för trätrappan. Men jag ville vara hos flickorna och tänkte gå upp till dem igen. Men hur jag än försökte lyckades jag aldrig ta mig upp för den där trappan. Efter många försök så tröttnade jag till sist och jag tog mig in på mitt eget rum. Ni kan tro det slog slint helt i huvudet när jag kom in på rummet. Jag  upplevde att jag var ombord på ett bombflygplan. Rätt som det var ropade kaptenen i högtalarna att vi måste hoppa för vi var träffade och kom till att störta. Fönstret var dörren ut från flygplanet. Jag hade en fallskärm på mig lika säkert som jag har skjortan på mig nu!  Fönstret var öppet och jag ställde mig på fönsterbrädan. Hade sett en hel del amerikanska krigsfilmer ur de hakade på en krok i ett räcke när de skulle hoppa. Så gjorde även jag för att hoppa! Precis i hoppet klämdes jag hårt fast runt armarna av något och åkte baklänges in igen.

 Det var ett par stora händer och starka armar av en stor kraftig man som tagit tag i mig och räddat livet på mig. Hur länge jag stått på fönsterkarmen vet jag inte, men flickorna hade råkat titta ut genom fönstret ovan och  tillkallat hotellpolisen!
Jag blev förd och instängd i ett något som väl var ett pannrum. Där var jag plötsligt en Caruso
och stod på en låda och sjöng. Men rätt som det var förvandlades jag till maskinist. Det fans en massa kranar som jag skruvade på hit och dit.

Dörren öppnades ett par stöddiga karlar kom in och gormade: ”Svedich svin, idiot och så vidare”. Något ilsknare hade jag aldrig sätt tidigare! Jag begrep inte ett dugg varför. Inte ni heller ännu, eller hur?  Hur som helst ledde de mig upp på rummet igen jag sjungande, stöddig och rolig (så rolig man nu är i sådant tillstånd).  In kommen på rummet fick jag vada i vatten, vad det nu kommit ifrån. Jag var ganska stöddig och inte rädd för de där karlarna. Men så kom där en liten man med glasögon, en man som man skulle kunna säga såg ynklig ut. Han röt på tyska som jag inte kunde, men jag förstod att det han sa var: ”Gå genast och lägg dig!”  och pekade på sängen! Jag vet inte varför jag blev så väldigt rädd för honom,Jag som vid tillfället inte var rädd för någon annan. Men jag kröp upp i sängen och somnade ganska fort.
Men vad var det som hade gjort dem så väldigt rent av förbannande? Jo, med skruvandet på alla kranar så hade jag råkat få igång  sprinklersystemet vid eld och det var därför det var vatten på golvet.
Senare strax innan vi skulle segla iväg igen stod jag i byssan och kokade mat. Då kom kaptenen och hälsade på mig med dessa ord. ” Konsuln kommer hit innan vi kastar loss, och du får faktiskt följa med honom och få en biljett hem!"  Så skedde jag fick en biljett.
Men resan gick inte direkt hem, av någon anledning blev jag kvar i Hamburg en tid. Något jag inte ska berätta varför nu här.
Så småningom kom jag så hem och där gick historier redan om att jag öppnat ventilerna på skeppet vilket därmed sjunkit.
Där var det slut med mitt kockande som sjöman! Fast inte handlade det mkt om mig som kock. Men det hör till historien som sådan.

Sen blev det kock i land på restaurang!

Forts. Klicka här!

 

heidi

4 juni 2007 23:03

...men oj, det var ju litt av en historia. Du har varit med om endel du.

http://julie-k.blogspot.com

 

Alma

4 juni 2007 23:09

*asgarv* *asgarv* och åter *asgarv*
!!!!!!!!

http://carpediem.bloggagratis.se

 

nette

5 juni 2007 07:02

Säger bara GOD MORGON och tack för morgonens leende....
ha en fin dag

http://blogg.aftonbladet.se/13878

 

stina

5 juni 2007 08:44

Men du, vilken bråkstake du var?
Är du likadan än?
Tror att jag skrattar på mig.:-D
Inte gav du dig heller...Hahahaha...
Trappflyg kan ju inte varit lätt.
Flickor är inte alltid så lätt att ha och göra med vet du, och sprinklersystem ska man låta bli.:-)

Kram Stina

http://hemmapalandet.blogspot.com

 

Erika

5 juni 2007 09:10

Vilka minnen att plocka fram om det någon gång skulle bli tråkigt i tillvaron. *S* Det låter som om livet lekte reellt på den tiden. Alla har vi haft/har olika sätt att roar oss på. :)

Erika

http://ericha.bloggagratis.se

 

Smeden Bengt

5 juni 2007 12:25

Om jag är lika dan fortfarande? Nej långt ifrån,det där med spriten. Men nog är jag allt lite svår och jäklig på både det ena och andra sättet fortfarande!

http://bengtalfred.bloggagratis.se

 

Hannele

6 juni 2007 10:42

Du gjorde ju fel val, hade inte ens roligt själv :)

http://hannelesparadis.blogspot.com

 

elaina

8 juni 2007 18:57

Vilken syn för Gudarna...
=0D
*skrattar gott*

http://elaina.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom vi till slutet av denna levnadshistoria...   Natten till den 24 maj lämnade min far Bengt Andersson oss efter 3 veckors intensiv-vård. Stilla och lugnt utan ångest eller smärtor i sömnen precis som han önskade.     Det är med stor so...

    Är det dags igen med en invasion av Ryssland inom de närmaste seklerna?  Alltså ett tredje världskrig! Ja, jag bara undrar lite när man ser på historien och vad som händer i dag. Historiskt sätt för att då bara nämna Carl den tolfte, N...

    Nu först när jag börjar inlägget får jag tala om att den där gasoldammsugaren givetvis bara går att dammsuga med DEN FÖRSTE APRIL!       Det är så svårt att börja blogga. Vet inte hur jag ska skriva, flödet har liksom försvunnit och ...

  Hej på er alla bloggvänner  som kan finnas kvar. Mitt bloggande tog plötsligt slut. Ja det gick faktiskt inte att blogga utan datorn som pajade. Sen har det varit det än det ena och än det andra som hindrat att vara inne på bloggen. Nu ...

    Önskar er ett gott slut på detta förflutna år!   Så Välkommen till år 2016 med hopp att det blir ett riktigt härligt år!   Vi hörs och ses igen sen på det nya år med nya upplevelser!    Stor nyårskram till er mina vänner! ...