Detta är fortsättningen efter som kock. Vill ni Börja där så klicka här! 

Ger mig in på ett okänt yrke!

S.ta Maria var ett riksmentalsjukhus i Helsingborg. Det byggdes under en period av arbetslöshet.
När bygget blev färdigt fick byggjobbarna bli skötare åt mentalt sjuka människor.
De sjuka var allt från dem som blev sjuka p.g.a intagning där, därför de hade varit obekväma för makthavare till alkoholister, mördare, sådana där hjärnan inte utvecklats normalt, dementa, schizofrena, paranoida, psykopater, heroinister. Vanliga knarkare fans inte på den tiden och absolut inga barn och tonåriga. Då rörde det sig om s.k fint folk och som var de som fick bra vård! De fick eget olåst rum, vitaminer och maten fint serverat.
Man kan fråga sig hur dessa byggnadsarbetare kunde vara lämpliga skötare åt ett sådant klientel. Läkarna hade en fullständig makt över ALLA de intagna om de skulle få komma ut i friheten el inte! Skötarna hade också fullständig makt inne på ”sjukhuset” över de s.k patienterna. Vad de kvinnliga skötarna kom ifrån vet jag inte. Ibland måste några manliga skötare rycka in på de kvinnliga avdelningarna.
När jag började där som vikarie mentalskötare expreminterades det med olika mediciner och doser En medicin var Hibernal ett insektsdödande medel. Var det någon som var av oro oregerlig spändes han/hon fast i sängen över magen samt händer och fötter. Eller så fick de ett långbad.
Bland de vanliga behandlingarna var: Insulinbehandling, elchocker och lobotomering.
Insulinbehandlingen gick till så: En dos insulin injekterades i så stor dos att patienten hade gått helt i coma om det inte sekunden innan stuckits ner en tjock gummislang genom näsan till magen. I en tratt i ena änden hällde då ner så där en liter hemmagjord sockerlösning. Innan de var på väg in i coma så var insulinet sådant att patienten måste spännas fast i bälte. Detta för att pat. fäktade med armar å ben, vrålade och svettades på grund av hallucinationer.
Det behandlingsresultat detta gav var att pat. fick en stor kulmage och blev slö och liknöjd efter upprepade behandlingar.
Elchocken gick till så att man la flera patienter i en rad. (På den tiden användes ingen bedövning eller muskelavslappnande!) En elektrod sattes på vardera tinning. Fyra skötare höll i armar och ben för att inga leder m.m inte skulle brytas. Så slogs strömmen på. Patientens rygg spändes upp i en båge och skakningar i hela kroppen ögonen stirrade som om de skulle tränga ut från ögonhålorna och fradgan stod som från en överansträngd häst. Detta var ett konstgjort framkallat epilepsi. Den sista hade innan han skulle få elchocken redan fått flera chocker genom att se på dem som fick före honom. Vem skulle inte bli medgörlig efter sådana behandlingar? Det var den menade boten med den behandlingen!
Lobotomeringen var den allra värsta behandlingen. Det var ett kirurgisk ingrep där man skar av pannlobsnerven. Den behandlingen fördärvade patienten för all framtid! Patienten fick en fullständig personlighetsförändring, slö, liknöjd ,frånvarande, mistande av sexualdrift och mkt annat!
Med lite annat smidande emellan så följer fortsättning på detta sen, med kanske lite roligare inslag också!

Forts. Klicka här!

Andra bloggar om: mentalvård

 

Smeden Bengt

18 maj 2007 13:12

OBS! Föeväxla inte här denna nämnda Marie med den som brukar inkomma med trevliga kommentarer. Den nämnda Marie förekommer annonymt med kommentar i "hinner inte"!

http://bengtalfred.bloggagratis.se

 

stina

18 maj 2007 17:45

Det var en intressant läsning. Sånt gillar jag att få veta. Tur att det inte går till alldeles på det viset idag. Men man har ju sett mycket ändå på sin arbetsplats ...psyket!

Allting fungerar inte idag heller. Men lite humanare har det väl blivit.

Men jag säger igen...det är det bästa jobb jag vet. T.o.m roligare än musiken jag sysslar med. Kram Stina

Tack, Bengt!!

http://hemmapalandet.blogspot.com

 

Gerda-Thyra

18 maj 2007 18:06

Hej Bääääängt!
Har du spottat ut ullen ur munnen nu? Hoppas det!
Nej, jag har inte alls glömt bort dig och din smedja! Men tiden räcker inte alltid till, som du kanske har märkt själv ibland...
Har varit i stugan och pysslat med Fucksior, margeriter, lobelior,lavendel, tomatplantor, persilja, salladsfröer och ätliga blommor så jag känner mig som en riktig trädgårdsmästare med fullt med jord under naglarna...

Ja tänk så mentalvården var förr... Tur att det har blivit lite bättre, eller humanare kanske man ska säga...
Men nu är det ju istället ett helt annat vårdbehov och resurserna som inte räcker till!
Men det gäller all vård, med årslånga vårdköer och patienter som inte får hjälp i tid, oavsett om det gäller psykiatrisk eller somatisk vård.... Det är fruktansvärt...

Som vårdpersonal, så vet både jag och min man, hur illa ställt det är, och hur det på gott och ont har förändrats sedan slutet på 70-talet.... En del saker har blivit bättre men mycket har också blivit sämre...

Ha det nu riktigt bra i helgen!

http://gerda-thyra.bloggagratis.se

 

heidi

18 maj 2007 18:48

Uff ja, mye av behandlingen har varit ganska så grov gjennom tidene. El chock foregår ju fortsatt, men pasienten er heldigvis bedøvet. Jag har selv sett endel slik behandlinger. Det ser røft ut, men många blir bedre av det. Undrar på hva slags behandlinger vi ser på som hemska om 50 år.

http://julie-k.blogspot.com

 

marie

19 maj 2007 13:35

Vi har väl alla sett "Gökboet"!
Idag har vi, förutom andra behandlaingar, även en annan syn på psyket och dess variationer vad det gäller hälsan. Man "får" bli t.ex deprimerad utan att spärras in. Dessvärre har väl inte vården kommit tillräckligt lågt, men det är ju på väg. Ja, om 50 år, hur ser vi på dagens vård då?

http://carpediem.bloggagratis.se

 

Hannele

19 maj 2007 17:42

Detta är bara snaskig historia, lämpligt så här på lördagkväll med grogg och lagom intresserad publik..
Jobbade själv på mentalsjukhus på 1970-talet och allt var inte dåligt. Mycket värre idag, när man stängde mentalsjukshus och många klienter, som verkligen behöver tillsyn, lever ensamma i missär i vanliga bostadsområden, där ingen bryr sej och ingen hjälper dem.

http://hannelesparadis.blogspot.com

 

marie

23 maj 2007 02:30

Jo du Hannele! Det var dessa "patienter" jag och mina jobbarkompisar fick ta hand om när det begav sig! Vid ca år 87 så hade vi att sopa upp dessa, med (ibland) livet som insats.
Been there, done that ...

http://carpediem.bloggagratis.se

 

Smeden

23 maj 2007 11:47

Håller med dig! Tyvärr så blev fortsättningen med det mentala.
Hannele kanske inte går n på detta smide mer så jag kopierar över det till henne!
Ha det bra och kram!

http://bengtalfred.bloggagratis.se

 

Smeden

23 maj 2007 15:27

Nårgra kanske hurt jag kan skriva så om den gamla mentalvården efter som jag håller med
kommentarer av annan mening. Jo för jag tar fram det som är ur en helt annan sida. Skulle jag skriva om vad de upplevt som också är sanning så tror jag inte jag skulle få det bli intressant och spännande!
Skriva om dagens mentalvård är mina kunnskaper för bristfälliga!

http://bengtalfred.bloggagratis.se

 

Hannele

23 maj 2007 16:54

Idag är det gruppboende - för dem som får plats.

http://hannelesparadis.blogspot.com

 

anna

20 februari 2012 02:34

Vilken snygg blogg det här! Har varit här och kollat några gånger tidigare. Har precis satt igång en egen sida :)

http://annaaaaajoh774.wordpress.com

 

Annjoh

20 februari 2012 02:45

Det är en väldigt trevlig blogg det här! Har varit och besökt ett par gånger. Har för inte så längesen byggt en egen blogg :)

http://annaaaaajoh774.wordpress.com

Bengt

26 mars 2012 22:38

att du gillar min smedja! Hoppas vi hörs igen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom vi till slutet av denna levnadshistoria...   Natten till den 24 maj lämnade min far Bengt Andersson oss efter 3 veckors intensiv-vård. Stilla och lugnt utan ångest eller smärtor i sömnen precis som han önskade.     Det är med stor so...

    Är det dags igen med en invasion av Ryssland inom de närmaste seklerna?  Alltså ett tredje världskrig! Ja, jag bara undrar lite när man ser på historien och vad som händer i dag. Historiskt sätt för att då bara nämna Carl den tolfte, N...

    Nu först när jag börjar inlägget får jag tala om att den där gasoldammsugaren givetvis bara går att dammsuga med DEN FÖRSTE APRIL!       Det är så svårt att börja blogga. Vet inte hur jag ska skriva, flödet har liksom försvunnit och ...

  Hej på er alla bloggvänner  som kan finnas kvar. Mitt bloggande tog plötsligt slut. Ja det gick faktiskt inte att blogga utan datorn som pajade. Sen har det varit det än det ena och än det andra som hindrat att vara inne på bloggen. Nu ...

    Önskar er ett gott slut på detta förflutna år!   Så Välkommen till år 2016 med hopp att det blir ett riktigt härligt år!   Vi hörs och ses igen sen på det nya år med nya upplevelser!    Stor nyårskram till er mina vänner! ...